Per sitter ensam och bygger Lego i timmar utan att ta kontakt med någon, eller att någon frågar om han vill vara med. Är det alltid så? Det största problemet nu är att hon alltid vill bestämma i leken med andra barn. Vi begåvades för drygt två år sedan med en fantastisk son, vild som få men frisk och mestadels glad. Föräldrar bestämmer vad som är viktigt. Ett ansvar som de inte vill ha. Vi föräldrar är ofta så rädda att vara auktoritära att vi hellre lägger för mycket ansvar på våra barn. Jag har läst att barn med Asperger i stort sett ALLTID vill bestämma när de ska leka med andra barn, de ses som "bossiga" och uppfattas av andra barn som jobbiga på grund av det. Vår son har inte varit speciellt mammig tidigare, men nu favoriserar han mig tydligt och min man blir skallad och dragen i håret. Barn som alltid vill bestämma: Skrivet av: Cilla: Vad gör man med sådana? Men alla barn leker inte. En 7-åring ska inte bestämma om hon eller han ska följa med hem till farfar och farmor eller inte. Vår son vill bestämma allt Fråga. Nora vill gärna leka men hon vill alltid bestämma och ha det på sitt sätt, så de andra avvisar henne. Det känns som allt man gör när man träffar andra barn är att tjata om att alla får bestämma hur dom vill göra och så vidare. Hon bestämmer hur de ska sitta vilja saker de ska ha, hur de ska leka med sakerna. När jag var barn var jag tvärt om, dvs jag kunde inte hävda mig utan lät andra barn bestämma allt till det extrema. När han har en kompis hemma så är det HAN som ska sitta och trycka på datortangenterna hela tiden när dom spelar dataspel, det är HAN som ska bestämma lekarna och vilken film man ska titta på. Adam är väldigt dominant.