Den kan leva utan mat i ett år. Den kan äta djur som är tre gånger större än än sitt huvud. Den äter små djur, insekter, fåglar, reptiler, groddjur och även gnagare. De har värmeisolerat sig genom att strypa blodflödet till huden till den grad, att den har nästan samma temperatur som omgivningen. Ormar sväljer eller stryper sitt byte.

Alla patienter som opereras riskerar hypotermi, men unga och äldre patienter löper större risk då de inte har samma förmåga att bibehålla sin kroppstemperatur (Lynch, Dixon & Leary 2010).

Groddjur är skildkönade (honor och hannar olika individer) och de flesta arter har yttre befruktning som är beroende av vatten.
Därmed undviker de allt för stora värmeförluster från den betydligt varmare kroppskärnan. Vissa djurarter anpassar kroppstemperaturen efter omgivningen (växelvarma), medan andra, däribland däggdjuren, med olika mekanismer försöker bibehålla samma kroppstemperatur oavsett omgivningens temperatur.

Tjugotre grader Celsius är den temperatur som anses nödvändig i operationssalen för Ormar är växelvarma det betyder att man inte har samma temperatur hela tiden. Flera arter har ur detta utvecklat ett hudgift, kallat bufotoxin.
Termoreglering är en funktion i levande varelsers homeostas, där fysiologiska processer i kroppen anpassar kroppen till temperaturen i förhållande till omgivningen. Groddjur har lungor, men kan också utbyta syre och koldioxid genom hudandning varför huden hålls fuktig och skyddas mot uttorkning genom ett hudslem.